Till slut så....

Så har vi kommit till den punkt där grupp 10 så sakteliga skingras för att göra det sista på den här kursen. Under dagens sista gruppsamtal via skype så diskuterade vi lite om kursens innehåll och upplägg och vi var väl hyggligt överens om att det har varit en kul, tråkig, jobbig, teknisk och en intressant kurs.
Upplägget såg mastigt ut med kursdokumentet, men ändå såg det välstrukturerat ut. Tyvärr så har vi upplevt det som många ändringar har skett sent under kursens gång och vi har lagt mycket tid till att bara förstå uppgifter.
För en del av oss så var det tekniska i den här kursen en ny upplevelse, med skräckblandad förtjusning har vi tagit till oss hur skype, hangouts med filminspelning, bloggar och seriestrippar fungerar, och i vissa fall inte fungerar. Vissa saker har känts som belastningar att ta till sig när man samtidigt ska försöka lära sig "det vanliga" skolarbetet. Samtidigt så har vi lärt oss massor som vi förhoppningsvis kommer ha nytta av, till exempel referenshanteringsprogrammet Zotero.
Ett stort plus till mentorer som när vi har haft frågor ofta har svarat rätt omgående.
Nu lägger vi fokus på våra miniuppsatser sista veckan. Hoppas ni haft några trevliga och givande stunder när ni läst våra blogginlägg här under hösten/vintern.

Hälsningar grupp 10.

När flickor gör något som vi egentligen förväntar oss av pojkar!

Idag på skolan där arbetar så uppstod en situation som jag kan koppla direkt till det vi pratat om denna vecka med genus och normer. Hur vi som blivande och nuvarande pedagoger ser på saker som är typiskt för killar och tjejer och hur vi reagerar när det motsatta könet, mot vad vi förväntar oss alltså, gör en viss sak.
Det som hände var att efter en idrottslektion innan lunch så stannade ett gäng tjejer kvar i gymnastiksalen. När pojkarna bytte om så öppnades dörren, inte bara en gång utan två innan de hann låsa. En pojke stod naken och tyckte detta var oerhört pinsamt och jobbigt. Inget konstigt så långt.
Eleverna går i årskurs 5 och 6 förresten.
Det som jag reagerade på var när detta kom på tal i personalrummet så skämtades det bort, genom olika kommentarer som t.ex. -"Kul att det kan vara åt andra hållet någon gång" eller -"då borde tjejerna ta av sig också så det blir rättvist". En som jag reagerade lite extra på var - "han ville säkert bara visa upp den".  Självklart var detta sagt med lite skämt inblandat men ändå.
Eftersom vi diskuterat detta så ställde jag en motfråga, hur skulle vi ha reagerat om 4 killar i sexan tittat in på en tjej i femman? Det blev en liten väckarklocka hos några och det blev en riktigt intressant diskussion resterande delen av den rasten om hur vi ser på händelser beroende av vilket kön personen har som utför den.

Ni som arbetar i skolan, förs det mycket sådana diskussioner på era arbetsplatser?
Någon som upplevt liknande situationer  och har det blivit olika reaktioner beroende på om det är en pojke eller flicka som gjort det?

Ständigt sökande

Det är ganska fascinerande att det är så svårt att slappna av en stund trots att man är på lite minisemester. Jag har under några dagar nu varit i Sälen med familjen och nästan överallt så ser jag lärandesituationer. Främst förstås på alla barn som försöker lära sig, men också på dem som är sjukt duktiga.

Enligt kognitivsmen så är barnen indelade i olika utvecklingsstadier där barnen har olika lätt för sig att lära och ta in olika delar av kunskap. Alla barn genomgår dessa olika utvecklingsstadier men när barnen träder in i de olika stadierna och när de lämnar dem är olika då det är beroende av det samhälle och miljö som barnet lever i. Detta är ganska lätt att se i en skidbacke där de minsta barnen har det svårt, och de lite äldre har lite lättare för sig.

Enligt behaviorismen så kan inlärning ske genom upprepning. Ju mer det praktiserats och övas desto starkare blir det etablerat eller inlärt. Det här perspektivet kan man se hos det lite större ungdomarna som nöter på för att finslipa åkningen eller trixar i parken.

Enligt Sociala/sociokulturella perspektivet behöver barnen hjälp och stöd för att förstå och för att lära sig. Man ser inte ett barns kunskap utan ser hela gruppens kunskap. Barnen finns till för att lära varandra och där blir läraren en bakgrundsfigur. Man tar vara på varandras erfarenheter, kunskaper samt bakgrunder och jobbar gärna tillsammans i grupp. Det här perspektivet kan lätt kopplas till skidskolans funktion, men även där barn/ungdomar åker i grupp och triggar varandra till att lära sig.

Har någon annan känt något liknande där en helt vanlig dag utvecklats till en ständigt sökande på lärandeperspektiv?

Vi har alla olika förutsättningar

ADHD, tänk vilka jobbiga bokstäver att ha på ett papper från doktorn, men tänk också på vilken lättnad det kan vara att få något bekräftat, även om det inte är "Likes" på något forum på nätet.
Satt och såg en inspelad konsert med min favoritartist Petter från cirkus häromdagen och då slog det mig, han har ju lyckats rätt bra med vad han gör trots sina besvär.

Petter är som jag född 1974 och när vi gick i grundskolan så var det inte så stort fokus på att hjälpa de elever som hade svårigheter, Petter som hade problem med dysleksi fick höra att han "bara" hade lite läs- och skrivsvårigheter, att han också hade ADHD var det aldrig något tal om, utan det är först nu i vuxen ålder han har fått det bekräftat.

Tidigt i den här kursen så tog vi upp en del om specialpedagogik, det var kanske inte så himla mycket men det känns som om vi lärarstudenter kommer att i framtiden få jobba mycket med specialpedagogik när vi är redo för verkligheten i skolorna.

Vad tror ni, och vad önskar vi? Kommer vi som vanliga lärare få ta ett större ansvar för elever med särskilda behov eller går vi mot att få fler specialutbildade lärare som hjälper till i klasser?

Här finns en länk till en artikel om Petter.
http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2013/09/20/petter-rappar-adhd

Här finns länk till Petters låt krafter som bygger på hans diagnos ADHD
https://www.youtube.com/watch?v=gaiTTxR8YI4

Samspel och lek

Att leka är naturligt och man blir aldrig för gammal för att leka.
En stor viktig del av barnens lek handlar om socialt samspel och det sociala lärandet, exempelvis att förhandla om och klara av regler.
Genom att få leka utvecklas människan och där har skolan en möjlighet att ta vara på leken och utveckla den.

Vad kan lärarna göra för att utveckla barnens samspel?

Referenser

Anette Sandberg (2008)  Miljöer för lek, lärandet och samspel
Gunnar Lindström & Lars Åke Pennlert (2013) Undervisning i teori och praktik – en introduktion i didaktik 

Seriestripp: Beröm

I James Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet kan vi läsa om att det finns olika sätt att ge beröm på. Bland annat är det viktigt att berömmet fokuserar på elevers handlingar och inte deras förmågor, berömmet ska vara specifikt och trovärdigt, berömmet ska utveckla ett dynamiskt tänkesätt och man ska berömma de personliga framstegen.

I seriestrippen ovan har jag illustrerat olika situationer där beröm ges på olika sätt, både på bra och mindre bra sätt. Vilket sätt att ge beröm på här tycker ni är att föredra? Vad kan beröm ge för positiva och negativa konsekvenser?

Referens

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet : återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Betingning, bra eller dåligt

Det som läraren ger som en "morot" kan kanske uppfattas på olika sätt av elever, det som den ena eleven ser som en klar fördel kan kanske den andra uppfatta som en form av bestraffning.
Som lärare ska man kanske vara försiktig med att arbeta med betingning, eller vad tror ni?

Referens

Phillips, D. C., och Jonas F. Soltis. Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur, 2014.