Ständigt sökande

Det är ganska fascinerande att det är så svårt att slappna av en stund trots att man är på lite minisemester. Jag har under några dagar nu varit i Sälen med familjen och nästan överallt så ser jag lärandesituationer. Främst förstås på alla barn som försöker lära sig, men också på dem som är sjukt duktiga.

Enligt kognitivsmen så är barnen indelade i olika utvecklingsstadier där barnen har olika lätt för sig att lära och ta in olika delar av kunskap. Alla barn genomgår dessa olika utvecklingsstadier men när barnen träder in i de olika stadierna och när de lämnar dem är olika då det är beroende av det samhälle och miljö som barnet lever i. Detta är ganska lätt att se i en skidbacke där de minsta barnen har det svårt, och de lite äldre har lite lättare för sig.

Enligt behaviorismen så kan inlärning ske genom upprepning. Ju mer det praktiserats och övas desto starkare blir det etablerat eller inlärt. Det här perspektivet kan man se hos det lite större ungdomarna som nöter på för att finslipa åkningen eller trixar i parken.

Enligt Sociala/sociokulturella perspektivet behöver barnen hjälp och stöd för att förstå och för att lära sig. Man ser inte ett barns kunskap utan ser hela gruppens kunskap. Barnen finns till för att lära varandra och där blir läraren en bakgrundsfigur. Man tar vara på varandras erfarenheter, kunskaper samt bakgrunder och jobbar gärna tillsammans i grupp. Det här perspektivet kan lätt kopplas till skidskolans funktion, men även där barn/ungdomar åker i grupp och triggar varandra till att lära sig.

Har någon annan känt något liknande där en helt vanlig dag utvecklats till en ständigt sökande på lärandeperspektiv?