ADHD, tänk vilka jobbiga bokstäver att ha på ett papper från doktorn, men tänk också på vilken lättnad det kan vara att få något bekräftat, även om det inte är "Likes" på något forum på nätet.
Satt och såg en inspelad konsert med min favoritartist Petter från cirkus häromdagen och då slog det mig, han har ju lyckats rätt bra med vad han gör trots sina besvär.
Petter är som jag född 1974 och när vi gick i grundskolan så var det inte så stort fokus på att hjälpa de elever som hade svårigheter, Petter som hade problem med dysleksi fick höra att han "bara" hade lite läs- och skrivsvårigheter, att han också hade ADHD var det aldrig något tal om, utan det är först nu i vuxen ålder han har fått det bekräftat.
Tidigt i den här kursen så tog vi upp en del om specialpedagogik, det var kanske inte så himla mycket men det känns som om vi lärarstudenter kommer att i framtiden få jobba mycket med specialpedagogik när vi är redo för verkligheten i skolorna.
Vad tror ni, och vad önskar vi? Kommer vi som vanliga lärare få ta ett större ansvar för elever med särskilda behov eller går vi mot att få fler specialutbildade lärare som hjälper till i klasser?
Här finns en länk till en artikel om Petter.
http://www.lararnasnyheter.se/specialpedagogik/2013/09/20/petter-rappar-adhd
Här finns länk till Petters låt krafter som bygger på hans diagnos ADHD
https://www.youtube.com/watch?v=gaiTTxR8YI4
Jag tror definitivt att vi kommer att arbeta som lärare med större ansvar. Även om önskan är stor för att få stödpersoner så sätter ekonomin käppar i hjulet. det dröjer nog inte längre förrän vi ser en påbyggnadsutbildning i specialpedagogik och det ser jag fram emot. Det sorgliga som jag ofta reagerat på är lärare som inte har någon som helst kunskap om i de olika diagnoserna men redan efter någon vecka har de bestämt sig och stämplat en elev. Allt för ofta letar man fel hos eleven istället för att hitta möjligheter och använda dem, allt för ofta stämplar vi framtiden istället för finna möjligheter i nuet. Så 30hp i specialpedagogik (i diagnoser och arbetssätt) hade jag gärna sätt i utbildningen.
SvaraRaderaJag tror precis som Katarina skrev att vi "vanliga" lärare kommer arbeta mycket med just den typ av problematik och få ett större ansvar, trots att det finns special lärare. Jag tror oxå att det lätt är så att man "stämplar" eleven med en diagnos och så är det så, viktigt är att man ser individen och arbetar utefter dennes förutsättningar. Man är inte sin diagnos. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer se ut den dagen vi ska börja jobba på riktigt. Spännande, skrämmande, utmanande. Några år i bänken kvar.
SvaraRaderaJag tror helt klart att vi "vanliga" lärare kommer att ha elever med alla möjliga olika svårigheter, och jag tror inte att man heller behöver vara speciallärare för att kunna möta dessa elever heller. Med rätt kunskap och bemötande tror jag att vi kommer långt för att nå en sån likvärdig utbildning som möjligt, däremot har vi alla olika förutsättningar men ingen människa är ett hopplöst fall. Med rätt stöd går allt.
SvaraRaderaJag till exempel har en dotter inte ser ut som andra 5-åriga flickor, hon har en sjukdom som gör att hon inte har något hår. En sjukdom som jag vissa dagar förbannar för jag vet vilka svårigheter hon kommer möta på vägen. Hon är annorlunda, och kommer alltid att vara det men det betyder inte att hon ska bli behandlad annorlunda. Likaså är elever som är behov av särskilt stöd, de är annorlunda men det betyder inte att vi ska behandla dem på något annorlunda sätt. Med det menar jag att man måste även komma ihåg att bakom varje diagnos, funktionsnedsättning eller sjukdom finns en människa med behov och drömmar precis som du och jag.
Självklart kommer vi jobba mycket med specialpedagogik. I mitt tycke så handlar inte specialpedagogik enbart om elever med olika typer av svårigheter. Den innebär (för mig) att alla elever ska kunna få den hjälp de behöver och samtidigt hjälpa till och utveckla & utmana de elever som har det lite lättare. Sen ska man ju inte förringa att en "diagnos" både kan hjälpa elever i sin utveckling likväl som det kan underminera utveckling, allt beroende på hur eleven bemöts.
SvaraRaderaPetter är även en favorit är hemma! Jag tror att skolan kommer arbeta mycket med specialpedagogik framöver och därmed krävs det också mer utbildning för att kunna bemöta dessa elever och deras behov. Många gånger tar det upp mycket kraft, tid och resurser för att hjälpa dessa elever men däremot ska man inte alltid se diagnoser som t.ex. ADHD som något negativt. Likt Petter, finns med många människor som har lyckats bra i livet trots/tack vare detta. Som en av kommentarerna ovan löd så fint här ovanför: "Man är inte sin diagnos".
SvaraRaderaJag tror att det kommer vara en del av vardagen för oss när vi är färdigutbildade. Vi kommer få ta ett stort ansvar, ty förmodligen begränsar ekonomin de eventuella hjälpmedel som skulle kunna vara användbara. Mer kunskaper i specialpedagogik ser jag som en nödvändighet.
SvaraRaderaÄven om fallet skulle vara så att resurser finns till stödpersonal, anser jag att extrautbildning i specialpedagogik är nödvändigt för alla lärare, eftersom de bedriver undervisningen. Och som vi är väl medvetna om vid det här laget, ska undervisningen anpassas efter eleven. Alltså är lärare i behov av kunskap för att kunna bemöta varje enskild elev.
Jag tycker att det är självklart att man som lärare ska vara insatt och att man ska forska och läsa på samt vidareutbilda sig för att möta elever med olika typer av speciella behov. Enligt min mening har alla elever särskilda behov på något sätt men de är de eleverna med en diagnos t.ex. ADHD, dyslexi, autismspektrat osv som man verkligen måste arbeta hårt för att motivera och inspirera. Att de ska få en glädje för skolan trots sina svårigheter samt att de ska utvecklas trots att de har svårare än de andra. Det kräver att man som lärare är påläst och villig att bemöta alla elever utifrån deras förutsättningar men all den tid man lägger ner på det och allt slit är värt den dagen de eleverna känner att de lyckas. En av mina elever som grät nästan varje dag när han kom till mig pga svårigheter fick träffa vår special pedagog samt extra anpassning i klassrummet, när hen insåg att hen kunde läsa och förstod kom hen och sa:
SvaraRadera"Madde jag har vunnit över mig själv jag kan läsa och förstå. Ni är bäst på den här skolan."
De får allt slit och alla extra timmar att nå dessa elever att bli så värda!