Under den här veckan och även förra så har vi läst in oss på olika lärandeperspektiv, vi la fokus på behaviorism, kognitivism och det sociokulturella perspektivet. Under arbetets gång så har vi jämfört de olika perspektiven med tanken på vad de har för likheter och olikheter.
Lite av det vi kom fram till var bland annat att en likhet kan vara att i det behavioristiska perspektivet så är belöning en viktig del, det kan man också använda sig av i det sociokulturella perspektivet genom att motivera ett barn att ta efter ett önskvärt beteende genom belöning. En olikhet är att Behaviorismen ser till den enskilda människan som skaffar sig kunskap, medan man i det sociokulturella perspektivet skaffar större kunskap genom och tillsammans med andra människor. Inom behaviorismen drivs man av yttre motivation medan man inom kognitivismen drivs av en inre motivation där det inte räcker med belöningar och betyg utan man måste känna att man själv vill lära sig och känna att det är meningsfullt. Det finns även vissa likheter och olikheter mellan det sociokulturella perspektivet och kognitivism. Bland likheterna kan vi se att samspelet mellan elev och lärare är viktigt i båda perspektiven då eleven inom kognitivismen lär sig bland annat genom att studera andra och inom det sociokulturella lär sig eleven genom att integrera med andra till exempel läraren, föräldrar och kamrater. Man kan se en stor olikhet mellan de två olika perspektiven. Piaget fokuserar på elevens utvecklingsstadier, detta gör inte Vygotskij utan han fokuserar istället på barnens omvärld och deras inlärningspotential.
Arbetet med de olika lärandeperspektiven har blivit mer intressant vart eftersom man lärt sig mer, lite roligt har det varit att tänka på hur mina egna barn (5 st) som har 50 levnadsår tillsammans tar åt sig kunskap olika i skolan, jag har fått mer förståelse för att de kan lära sig på helt olika sätt bland annat beroende på vad deras lärare har för filosofi inom lärande.
En tanke som slagit mig under kursen är att de flesta av oss kan känna att något av perspektiven kan stämma in på vårat lärande, finns det de som INTE passar in i någon av dessa perspektiv utan tänker helt annorlunda ?
Definitivt använder vi oss av de olika perspektiven på ett eller annat sätt i ett klassrum. Ibland medvetet och ibland omedvetet men de finns där. Själv anser jag mig inte tillhöra till ett visst perspektiv utan handlar på ett visst sätt vid olika situationer som jag anser är rätt. Våra handlingar kan kopplas till de olika perspektiven på ett eller annat sätt. Genom att fördjupat sig i dessa perspektiv kan man mer medvetet välja vilka delar som är bra och som kan användas utan att kränka individen, utan främja i deras utveckling.
SvaraRaderaI min grupp diskuterade vi en del om att blanda perspektiven för att eleven skall kunna lära sig så mycket som möjligt samt att det kan anpassas bättre till eleven. Exempel på behaviorismen kan vara att efter en lång projektvecka eller liknande kanske få låta dom titta på film eller liknande och då i denna projektvecka jobbar de troligen ihop vilket leder till det sociokulturella perspektivet. Det finns ju så klart fördelar och nackdelar med alla perspektiv men vi tror att den blandning av perspektiven för att kunna anpassa undervisningen är nog den bästa lösningen. Man ska ju trots allt försöka vara flexibel som lärare då alla individer (speciellt barn) är olika. Dock vet jag med mig att jag har använt mig en massa utav det sociokulturella perspektivet då jag har arbetat med barn med speciella behov och de lär sig mycket bättre ihop med kompisar och liknande då så många sinnen finns att användas. Jag försökte vara mycket ute med dom, exempel skogen/skolgården, för att visa exempel på hur vissa löv och växter ser ut. Detta satte sig på ett bra sätt ansåg jag själv då de nämnde det nästan varje gång vi gick dit.
SvaraRadera