Piagets teori

Under veckan som har gått har vi både läst och diskuterat dom olika perspektiven.

-         Behaviorismen

-         Kognitiva  

-         Sociala/sociokulturella

Pragmatism

Något som fångade mitt intresse var kognitivismen som Piaget pratar om, hur vi tänker kring mental utveckling. Enligt Piaget så föds människan med minimal utrustning för vägledning av beteende. Med endast några få sugreflexer och gråtreflexer. Han menade på att vi i olika stadium utvecklas och formas till att bli en fungerade människa, att vi har ett behov av att förstå omvärlden. Han gör en intressant jämförelse med att vi människor skulle kunna vara som en dator. Där man blir programmerad med olika program och får mer kunskap, men att utan programmeringen skulle vi inte fungera. Att man skulle kunna säga att man föds som tomma skal och fylls på allt eftersom.
Piaget pekade på att genom nya erfarenheter utmanas våra gamla erfarenheter och därför blir nyfikenheten viktig för individens mentala utveckling och intelligens.  

Piaget hade ju färdiga teorier om vad ett barn kan och känner vid tillexempel 8 års ålder. Men glömmer man inte då miljöns påverkan på barnen?  Är det inte så att man glömmer att se barnet som unik? Tar man inte bort barnets egen nyfikenhet, barnen behöver kanske ibland göra lite för svåra saker i sin inlärningsfas istället för att se till barnets förmåga att göra saker.
Något som jag kan tänka på är att man inte kan förutse hur ett barn kommer vara vid en speciell ålder, vilket Piaget inte håller med om.
Enligt Piaget teori så anpassar man sig ju till miljön för att överleva, skolan är ju då en miljö som man då måste anpassa sig till för att kunna passa in och inte hamna i utanförskap.