Specialpedagogik är något som skall finnas i varje klassrum.
Det är viktigt att skilja på varje elevs behov och ge varje elev bästa möjliga
förutsättning för att klara av de krav som skolan ställer.
Om man går in på litteraturen som vi läst, Morgan Allings
bok Kriget är slut, ser man en tydlig röd tråd där lärarna inte fångar upp
elevens behov, de gör ingen utvärdering i situationen som eleven befinner sig
i. Omgivningen anser att han är, samt förväntar sig att Morgan ska vara
”klassens clown”, och därmed dra skämt, störa undervisningen och därmed bli
utvisad ur klassrummet var och varannan dag så att han t.o.m har en egen bänk
som står utanför klassrummet i korridoren.
Att lärarna inte
inser att det ligger ett större bakomliggande problem kan man ju på ett sätt
kanske inte kräva, men det känns extremt konstigt är att ingen lärare under
hela hans uppväxt gjorde en utredning och därmed grävde lite djupare i hans
liv, både i och utanför skolan. Man inser ju att han har ett ”läshuvud” och är
”smart” då han kom in på scenskolan i ung ålder och att han även idag, lär sig
manus utan och innan som rinnande vatten. Hade han fått rätt hjälp och verktyg
att använda sig av i skolan så hade kanske hans uppfattning och bild om skolan
samt vuxna idag varit en helt annan.
Skolan ska vara en plats där varje barn ska få känna sig
trygg. Det är viktigt att vi som lärare strävar efter att se varje barn, och
ibland stanna upp och lyssna på sin magkänsla om något känns fel. Jag tror att
det är ytterst viktigt att man har en dialog mellan lärare, elev och föräldrar
där man tillsammans utvärderar och kontrollerar varje elevs skolgång. Där man
följer upp och gör utvärderingar regelbundet så att alla barns röster kan och
framförallt får göra sig hörda och sedda, då alla är egna individer med olika
bakgrund och förutsättningar. Är det inte vår uppgift som lärare att ge varje
elev en utmanade och trygg vardag i skolan?
Något av det viktigaste i skolan enligt mig är att eleverna ska känna sig trygga med oss lärare. Problemet tror jag ligger i att lärare inte har den tid som behövs för att kunna få chans till de samtal utöver t.e.x. Utvecklingssamtal, jag tror det tyvärr det är den bistra sanningen. Ser jag till mig själv som jobbar på ett fritidshem med ca 30 inskrivna barn och två pedagoger så strävar jag alltid efter att försöka prata och se alla barn, vilket är väldigt svårt när det är så otroligt mycket annat som ska göras, det är veckoplaneringar, schema, olika enkäter, telefonerna ringer osv... De barn som behöver extra stöd ämnar man extra tid åt, men de andra då? Då gäller det att man får med de andra i det man gör men med 30 elever är det inte lätt. I många skolor träffar man vårdnadshavarna väldigt sällan då eleverna åker buss eller går hem själva efter skolan, kontakt mellan lärare och vårdnadshavarna sker ofta över telefonen om det är något särskilt och därav får man ingen god kontakt tyvärr. Mycket intressant och viktigt inlägg! / Marielle
SvaraRaderaDet är ganska skrämmande att det kan gå till som i Morgans fall. Det sker även idag, runt om Sverige. Jag har själv erfarenhet av en elev som spelade ut och inte gick ihop med sin klass, hen fick en pedagog. Dock var dennes uppgift att följa efter hen, ha uppsikt över hen. Agering gjordes endast vid tumult, när något bråk exempelvis uppstod. Hur kan det vara pedagogisk och givande för pedagog och elev? Går det att reflektera över? Absolut, man kan kartlägga när bråk uppstår, men är inte det viktiga arbetet att undvika bråk och få insikt i det riktiga problemet att hen är utåtagerande? Ytterligare en tanke kring trygghet, varpå just det här problemet jag beskrev kanske ligger?
SvaraRaderaTack för ett bra inlägg.
Jag håller med dig om att ge eleverna utmanande och trygg vardag i skolan. Vi kommer aldrig ifrån att elever har olika hemförhållanden och därför är det viktigt att skolan är en plats där alla är lika mycket värda och man ser till varje elevs behov. Jag tror och hoppas att vi har kommit lite längre fram när det gäller att se till barns olika behov än vad det var när Morgan gick i skolan. Det känns som att alla satte stämpeln "barnhemsbarn" på Morgan och tog det som en ursäkt till hans beteende. Bra inlägg!
SvaraRaderaJag kan inte annat än att hålla med om att det är extremt beklämmande att i princip ingen i hans närhet lyckades fånga upp honom eller något syskon, eller lyckades känna av de bakomliggande orsakerna till hans utspel. I boken kan det uppfattas som att alla myndighetspersoner, inklusive lärarna står med händerna bakom ryggen och pannan mot väggen.
SvaraRaderaJag är övertygad om att vi kan ge elever en utmanande och trygg vardag, men det krävs jobb och samarbete mellan kollegorna. Vi måste komma dit, där elever känner sig sedda, trygga och utmanade.
Tack för trevlig läsning!
Jag håller med dig om att skolan ska kunna ge en utmanande och trygg vardag och det känns viktigt för att barnen ska kunna lära sig på bästa sätt. Ge alla barnen samma förutsättningar i skolan för att kunna lära sig på bästa möjliga sätt, vilket inte är så självklart att alla har på sidan av skolan. Det kan vi ju läsa om i Morgan Allings bok "Kriget är slut".
SvaraRaderaJag tycker det är helt otroligt att det kunde gå så långt utan att någon reagerade. Även om det kan vara svårt att se hur eleverna har det hemma så tycker jag att någon borde ha reagerat. Detta tycker jag visar på att det är viktigt att ha en bra relation med hemmen, för att kunna göra det bästa för barnen och deras lärande.
Tack för ett bra inlägg och trevlig läsning!
Tyckte också det var konstigt att lärarna inte engagerade sig mer i Morgan. Även om det alltid finns en klassens clown i varje klass så tycker jag ändå inte att man ska låta det gå. Behöver den eleven extra uppmärksamhet så ska hen definitivt få det men på ett mer annorlunda och mer lärorikt sätt. Att ignorera problemet har aldrig varit bra. Som i Morgans fall så hade det varit väldigt viktigt, för innan Martin så hade han ingen ansvarig vuxen på sin sida. Håller också med om att trygghet är viktigt. Om man bara tar sig själv som ett exempel, vill vi vistas i otrygga miljöer? Svaret blir så klart nej. Därför är det för mig en självklarhet att skolan ska vara en trygg plats. Där har vi som lärare ett stort ansvar att se till att det blir så. Även om det inte alltid är så lätt med allt som tillhör läraryrket så måste vi ändå se det som en prioritet. För känner man sig trygg och bra på ett ställe så vill man ju komma tillbaka. Inte bara komma tillbaka utan även ta till sig av undervisningen på ett helt annat sätt. Hade man varit otrygg så hade hjärnan haft annat att tänka på. Med trygghet så blir allt enklare. Bra diskussioner.
SvaraRaderaVisst är det konstigt att det kunde gå så långt som i Morgans fall. Att ingen såg, eller ville se hur hans hemförhållanden såg ut. Att ingen såg, eller ville se att Morgan var en intelligent kille men med behov av särskilt stöd för att kunna visa detta. Man skall komma ihåg att detta var 70-80 tal. Mycket har förändrats. Men frågan är om det blivit så mycket bättre. Har dialogen skola - sociala myndigheter blivit bättre?
SvaraRaderaI Morgans fall tvingades han byta skola alltför ofta p.g.a. nya fosterhem. Idag kan man helt självmant byta skola så fort något inte fungerar, känns lite jobbigt eller betygen är för dåliga. Man skyller på skolan när problemet egentligen finns i hemmet. Detta är ett av det fria skolvalets nackdelar. En elev kan precis som Morgan flyta emellan skolor utan att ordentligt fångas upp och bli hjälpt. Innan det är försent.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag håller med dig, när barnen kommer till skolan så måste de känna sig trygga, inte bara med lärarna utan med alla personal som jobbar där på skolan. Så det är allas uppgift att ett barn ska känna sig trygg. Den viktigaste tryggheten enligt vad jag tycker så måste den komma från familjen, för att det är ju just de personerna som är närmast till barnen, oavsett om skolan kämpar så att ett barn ska känna sig trygg så kommer barnet inte att må riktigt bra om själva problemet kommer inifrån( alltså hemmet) och då tappar barnet sitt självförtroende.
SvaraRaderaTack för ett bra och intressant inlägg! /Helda