Vi har även under denna vecka diskuterat de olika
perspektiven på lärande. Vi anser att det såklart finns både för- och nackdelar
med dem. Vi har försökt att jämföra dem för att se vilka likheter samt
olikheter man kan se när man ställer de olika perspektiven bredvid varandra.
Inom behaviorismen är ett exempel: betyg, betyg kan ses som
både positivt och negativt. Det positiva är att varje elev har möjlighet att
påverka och har som mål att nå ett visst betyg medan andra elever kan se det
som ett hinder, att dem får press och därmed presterar sämre. Betyg kan ju ses som ett typ av
belöningssystem dvs presterar man bra får man ett bra betyg och presterar man
inte får man ett sämre betyg.
Likheter inom t.ex. behaviorism-kognitivism är att man
anpassar undervisningen efter barnens utvecklingsnivå. Belöningssystemet för
äldre barn är ju inte densamma som för de yngre. T.ex. de äldre barnen får
betyg genom att de får ett högre betyg utifrån hur de har presterat. De yngre
barnen kan t.ex. samla stjärnor vid gott uppförande och som belöning när
antalet stjärnor är samlade så får de t.ex. fredagsdisco.
Olikhet: Piaget anser att du har en viss utvecklingsnivå när
du är i ett viss utvecklingsstadium medan behaviorism anser att det mesta går
att uppnå oavsett stadium genom belöning eller bestraffning.
Enligt Elisabeth Olsson föreläsning, Teorier i vardagspraktiken
del 1, så menar hon att kunskap, består av fakta, färdighet, förståelse,
förtrogenhet = förmåga.
Allt som man idag kan och har lärt sig är en kunskap. Genom
att ta del av erfarenheter, undervisning, observation av vissa situationer så
lär man sig mer än vad man tror. Olika sorters kunskap inhämtas på olika sätt
beroende på ämne. Det är viktigt att varje elevs behov tillgodoses och att
undervisningen läggs upp så att alla elever får möjlighet att lära.
Lärarna tar idag del av de olika perspektiven och använder
de på olika sätt i sin undervisning. Anser ni att olika typer av belöning gör
att eleverna blir mer motiverade?
Här nedan är ett exempel på hur en lärare enligt det
behavioristiska tänket motiverade sina elever till att höja sina betyg.
Bra jämförelse när de gäller perspektiven det är även bra att vi kombinerar de olika perspektiven i undervisning. Belöningssystem däremot tycker jag att vi bör vara försiktiga med. Den kan vara bra för att förstärka självförtroendet hos eleven och uppmuntra goda beteenden i fostransansvaret men om eleven ska ständigt belönas kommer den till slut bli beroende av det. Vi måste i förstahand få eleven att förstå att den har ett stort ansvar för sitt skolarbete och att skolan är en viktig för framtiden. Skolan är deras uppgift och att vi är där för att stötta, vägleda och ge alla möjliga verktyg för att de ska lyckas. Det skulle forma de som individer och inte bara hjärnor som vi för över kunskapen till lite av behaviorismen tanke. Jag tror på att viljan att lära hos människan är det bästa drivkraften för utveckling. När eleven förstår syftet med skolan kommer den att vilja lära sig.
SvaraRaderaVad bra och tydligt du jämfört perspektiven. Jag tycker absolut att belöningar är motiverande. Små delmål för att på sikt nå fram till disco som du tog upp som exempel. Då blir det roligare att jobba på. Läraren visar på så sätt sin uppskattning av att eleven arbetat på bra, När det blir en aktiv handling så blir det också tydligare. Vilket är bra för alla. Kanske också stjärnan gör att elevens självkänsla stiger och nästa uppgift eleven få känns lättare.
SvaraRaderaBra skrivet och du målar verkligen upp en bra bild av olikheterna mellan perspektiven men också hur de hör ihop!
SvaraRaderaHaha, vilket klipp - bokstavligen ;)
Men skämt åsido, ja jag tror att olika typer av belöningar gör eleverna mer motiverade men vilka typer av belöningar man använder beror ju lite på hur nära man står ens elever kanske. I en klass kanske det räcker med att om de får ihop ett x antal guldstjärnor får de ett disko men i andra klasser - som denna - visade det sig ju att deras närhet till läraren och antagligen skämt om dennes hår hade lett till att läraren erbjudit sig att klippa håret ifall de jobbade för det. Så jag tror i botten att det beror på hur klassen är uppbyggd och hur nära man står sina elever.
Något jag kommer ihåg från när jag gick i mellanstadiet var att vi hade något som hette Piggelin-något där man fick ett papper med aktiviteter man skulle göra, det var ett sätt att få oss att motionera oss på ett roligt sett och man fick en belöning beroende på hur många man hade lyckats klara inom en viss tid. Själv kunde jag inte göra allt på grund av min invaliditet men resten av klassen var enormt motiverade och om jag minns rätt fick vi en belöning tror jag - var så länge sedan att jag knappt kommer ihåg.
Så beroende på hur klassen är och vad vägen till belöningen är kan motivationen variera helt enkelt ^^ Tankefyllt och intressant inlägg Sofie!