Denna vecka har vi haft i uppgift att observera raster på en
skolgård. Det var en nyttig uppgift att få komma ut och se att barn faktiskt
kan lära sig på raster också. Som oerfaren lärarstudent är det inget jag ens
hade tänkt på att raster också är tillfällen att lära och utvecklas. Givetvis
lär sig inte barnen vilka huvudstäder som tillhör vilket land eller hur man
böjer olika substantiv på raster, men vad är det då som eleverna kan tänkas
lära sig?
På min observation som jag genomförde i Nyköping, på en
skola som tidigare varit högstadium finns det inget att leka med för barnen,
inga gungor eller klätterställningar. Det enda som fanns var några hopphagar
ditmålade på marken. Ingen av barnen använde detta utan de flesta lekte
bollekar. Vid ett tillfälle fick en pojke som gick i trean bollen i huvudet och
blev ledsen och fick ont. Han blev tröstad av sina kamrater samt att en hämtade
rastvakten som såg till att skadan inte var allvarlig och tröstade pojken ännu
mer tills han blev glad och ville fortsätta spela boll igen. Detta tror jag är
en vanlig händelse som inträffar på skolor i stort sett varje dag. Vad eleverna
lär sig av detta är sympati, att ha en medkänsla för andra samt att de lär sig
att hantera situationer som kan uppstå en vanlig dag.
Det finns många andra sätt att lära sig på rasterna för
eleverna, de lär sig till exempel reglerna i fotboll genom att spela det
tillsammans på rasterna. Hoppa hopprep på rasterna lär eleverna att räkna och
sparka en boll mot en vägg lär eleverna hur bollen beter sig i fysiken. Dessa
exempel är en form av behavioristiskt lärande, eftersom eleverna ofta upprepar
sina lekar på rasterna. Det är även ett sociokulturellt lärande för eleverna är
tillsammans med varandra på rasterna och lär varandra de saker de redan kan.
Har ni förslag på hur elever lär sig på rasterna? Och vilka
perspektiv dessa kan kopplas till?
Ett annat förslag är John Dewyes "learning by doing" - genom titta hur andra gör och att testa själva lär de sig. Kanske även man kan se Piages stadieteori på skolgården och att de leker utifrån olika utvecklingsstadier.
SvaraRaderaJag tror att genom begrunda och titta efter kan vi nog observera samtliga lärteorier på en skolgård, och därmed öka lusten till det livslånga lärandet. Lärandet sker inte enbart i ett klassrum utan lärandet sker överallt, sen om allt är situerat lärande går nog att diskutera...
Jag blir först lite beklämd när jag läser om din observation av en skolgård. "Det enda som fanns var några hopphagar ditmålade på marken." Hur känns det för eleverna att komma ut till denna torftiga miljö flera gånger om dagen? Är inte risken stor att många bara kommer att gå runt, runt och vänta på att det ska ringa in till lektion igen? Att spela boll varje rast blir väl tråkigt i längden? Är den här skolgården verkligen förenlig med god arbetsmiljö, vilket alla skolor har skyldighet att erbjuda eleverna? Men sedan började jag tänka på ett annat sätt. I dag curlas många barn alldeles för mycket. De får aldrig ha tråkigt eller tvingas vänta på att få sin önskan uppfylld. Den ena roliga aktiviteten ska avlösa den andra. Med den bakgrunden så kanske det är bra med en tom skolgård? Barnen tvingas tänka kreativt och hitta på egna lekar. Här ser jag inslag av Vygotskijs tankar och den potentiella utvecklingszonen.
SvaraRaderaTråkigt för de barnen som går på denna skola! Även när det finns kanske möjlighet att spela fotboll så blir det inte lika kul för varje gång för alla barn. Eftersom barnen är alltid så nyfikna på nya saker som händer runt omkring dem och vill gärna prova på nya saker. Hur kan lärandet varierar och förbättras om man gör samma sak hela tiden!?
SvaraRaderaTack för inlägget!/ Helda
Håller med Susanne och Helda som också kommenterat - vad tråkigt det måste vara för barnen som går på denna skola! Skolan jag observerat på fick i somras en ny skolgård med många olika redskap - t.ex. en kompisgunga, en hinderbana och en bandyrink. Dessa redskap användes flitigt under rasterna och här var det inte alls många som lekte med annat än dessa redskap. Visst var det några som åkte stjärtlapp från backen, då det nyss kommit snö, eller några enstaka som lekte lekar ur sin fantasi. Jag kan tro att barnen kanske inte har lika roligt på rasterna om det endast finns samma saker att göra varje rast.
SvaraRaderaSkolgården jag observerade hade lite mer möjlighet till material än din beskrivning. Men det var ändå bollen som var samlingspunkten för de flesta. Skolan hade en tydlig sociokulturell ton, alla var med i något sammanhang. Rastvakten kunde gå in för att medla. Tre fotbollsmatcher var igång varje rast, det var olika avancerings grad på de olika matchplatserna. Spelade man inte fotboll kunde man ha bollen till dunken eller bara att tillsammans med kompisen tricksa med den. Det var ett litet antal som i stället samlade pinnar och byggde kojor. Gungor, klätterställningar och andra materiel blev flyktigt besökta av förbi passerade grupperingar, men det var aldrig några elever ensama. Bollen verkar vara en mycket populär aktivitet på min observerade skola, fast andra alternativ serverades. Det är en bra form att träna både fysiken och samarbetet på. Under den korta tid som barnen varit ute på kommer fotbollsspelarna ha bäst syreupptagning. Kanske det är de elever som tillgodoser sig kunskapen bäst på ;) Tack för en bra text.
SvaraRaderaSkolgården jag observerade hade lite mer möjlighet till material än din beskrivning. Men det var ändå bollen som var samlingspunkten för de flesta. Skolan hade en tydlig sociokulturell ton, alla var med i något sammanhang. Rastvakten kunde gå in för att medla. Tre fotbollsmatcher var igång varje rast, det var olika avancerings grad på de olika matchplatserna. Spelade man inte fotboll kunde man ha bollen till dunken eller bara att tillsammans med kompisen tricksa med den. Det var ett litet antal som i stället samlade pinnar och byggde kojor. Gungor, klätterställningar och andra materiel blev flyktigt besökta av förbi passerade grupperingar, men det var aldrig några elever ensama. Bollen verkar vara en mycket populär aktivitet på min observerade skola, fast andra alternativ serverades. Det är en bra form att träna både fysiken och samarbetet på. Under den korta tid som barnen varit ute på kommer fotbollsspelarna ha bäst syreupptagning. Kanske det är de elever som tillgodoser sig kunskapen bäst på ;) Tack för en bra text.
SvaraRaderaJag tänker på pragmatismen och att lärandet sker när man gör något som man är intresserad av. I leken är ju lärandet lätt. Man använder ju sig av många sinnen och barnen har ett äkta intresse.
SvaraRaderaJag tänker att det finns mycket att lära sig på rasten.
SvaraRaderaDet kan också hända att elever lär sig huvudstäder. Jag ser framför mej att eleverna kanske diskuterar vart de har rest och därmed får de andra barnen höra om länder och kanske huvudstäder.
Möjligheterna för lärande i leken och umgänget är oändligt!
Sedan tycker jag det är synd att skolgården inte är speciellt utrustad för barn. Barn behöver en skolgård med olika möjligheter för lärande och utveckling!
Säger som många andra att fy vilken tråkig miljö att ha rast i, men å andra sidan bra för eleverna att öva sin kreativitet och hitta på lekar utan några "redskap".
SvaraRaderaDen skolan jag gjorde min observation på hade myyycket roliga saker, bl.a en enorm hinderbana i trä som var öppen för alla elever. Där tränade barnen sin balans och koordination, de äldre lärde de yngre och hjälpte gärna till. Blev någon ledsen eller slog sig tog de hand om varandra och hade medkänsla. Denna hinderbanan ansåg jag verkligen skapade möjligheter för olika lärande och vidare utveckling!