Seriestripp: Beröm

I James Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet kan vi läsa om att det finns olika sätt att ge beröm på. Bland annat är det viktigt att berömmet fokuserar på elevers handlingar och inte deras förmågor, berömmet ska vara specifikt och trovärdigt, berömmet ska utveckla ett dynamiskt tänkesätt och man ska berömma de personliga framstegen.

I seriestrippen ovan har jag illustrerat olika situationer där beröm ges på olika sätt, både på bra och mindre bra sätt. Vilket sätt att ge beröm på här tycker ni är att föredra? Vad kan beröm ge för positiva och negativa konsekvenser?

Referens

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet : återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Betingning, bra eller dåligt

Det som läraren ger som en "morot" kan kanske uppfattas på olika sätt av elever, det som den ena eleven ser som en klar fördel kan kanske den andra uppfatta som en form av bestraffning.
Som lärare ska man kanske vara försiktig med att arbeta med betingning, eller vad tror ni?

Referens

Phillips, D. C., och Jonas F. Soltis. Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur, 2014.

Seriestripp sociokulturellt lärande

Att inte förstå en läxa har vi nog alla varit med om. Vad ska man ta sig till om man inte förstår? Bild två och tre hände på min skolgårdsobservation, De andra la jag till som ett exempel på hur deras situation yttrade sig innan respektive efter deras  diskussion på skolgården. Två tjejer stod och pratade och den ena kunde inte förstå matteläxan de hade som skulle in på fredagen. Den andra tjejen var redan klar och erbjöd sig att hjälpa till. De bestämde att de skulle ses efter skolan hemma hos den ena. Eleven förklarar läxan i matte på ett sätt som den andra eleven förstår och på så sätt kan göra klart läxan.

Här ser vi ett sociokulturellt lärande där eleven får hjälp av en studiekamrat  som redan kan det dem har i läxa. Vilket kan vara ett riktigt bra sätt att lära sig utan att behöva vänta tills nästa dag så att eleven kan fråga läraren. Och att studera tillsammans kan bli mer motiverande och roligt än att studera ensam. På min sista bild säger den eleven som hjälpte till med matteläxan att som tack för hjälpen med matten, kan eleven återgälda hjälpen med att hjälpa henne med läxan i engelska de har.

Positivt med ett lärande av studiekamrater är att oftast pratar elever med sina kamrater på sin fritid, lärarna pratar de endast med i skolan. Vilket kan göra att eleverna kan få svar på sina frågor fortare. Att få problem förklarade utav en jämnårig kan vara ett bra sätt för att då kan eleven få allt förklarat på ett sätt som passar eleven och dess intressen. En lärare som förklarar samma sak, kanske inte har samma sätt att förklara så att det bli intressant för just den eleven. Dessutom att ta hjälp av en studiekamrat kan också vara bra för den som hjälper då denne får en chans att visa vad den kan och visa sig duktig.

Har ni förslag på vad det kan finnas för negativt med detta?

Seriestripp- behaviorism

Lärare använder sig av många olika undervisningsmetoder. Här ovan är ett exempel på hur en lärare använder sig av ett behavioristiskt lärandeperspektiv då läraren använder sig av belöning samt en typ av bestraffning när eleverna ska göra en uppgift.

Tycker ni att det är rätt att eleven som suttit och arbetat på samma sätt som de andra eleverna inte får en guldstjärna när han också kämpat men inte hinner göra klart uppgiften på plats för att han behöver mer tid än de andra eleverna?

Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (2014). Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.

Gruppredovisningen 2

Lärande med hjälp av digitala verktyg.

Vi har valt att ta in olika digitala verktyg i undervisningen pga att vi idag är mitt uppe i ett paradigmskifte och vi anser att varje elev ska få ha samma möjligheter oavsett vilken skola man går i och det innebär att både lärare och elever ska och måste få ta del av detta tekniksamhälle som vi idag lever i för att hålla sig uppdaterad och kunna få visa och få ta del av kunskap på olika sätt.

Eleverna ska få lära sig mer om Sveriges landskap som är en del av det centrala innehållet i geografi för årskurs 4–6 i Lgr11. Detta ska de arbeta med både enskilt och i grupp. Enligt det centrala innehållet i svenska för årskurs 4–6 ska eleverna även arbeta med informationssökning, detta får eleverna göra när de enskilt letar information om ett landskap. De ska sedan jämföra informationen med varandra, vilket även det är en del av det centrala innehållet i svenska. Till sist ska eleverna redovisa detta med hjälp av ett digitalt verktyg. Muntliga presentationer med hjälp av olika hjälpmedel återfinns även det i det centrala innehållet för årskurs 4–6 i svenska.

Lektionsplanering

Lektion 1 - Introduktion  av arbetsområdet och redogöra målen med arbetet. Börja leta information enskilt om sitt landskap.

Lektion 2 -  Fortsätta söka information. Sammanställa till ett enskilt arbete om landskapet.

Lektion 3 - Arbeta i gruppen med att diskutera fram ett gemensamt arbete med vad som är viktigast att få med av den information varje elev kommit fram till.

Lektion 4 - Göra en gemensam presentation på Keynote samt öva på sitt framförande inför klassen.

Lektion 5 - Redovisningar och utvärdering.

Vad anser ni att det finns för nackdelar respektive fördelar med användning av Ipad i undervisningen?

Seriestripp - Vygotskij i praktiken

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur.

Här är en länk till filmen: http://sok.uraccess.se.bibproxy.kau.se:2048/products/136314

Jag tycker att detta är ett bra sätt att få eleverna att inhämta kunskap,både eleven som hjälper och eleven som blir hjälpt lär sig. Men vad händer med de elever som är extra utsatta i en klass? Hur hanterar man en sådan situation? 

Ska man förbjuda mobiltelefoner i skolan?

Idag har ju lärare och rektorer rätt att omhänderta mobiltelefoner i skolan, men endast när de används på ett sätt som stör. Det finns ju en mängd nackdelar med mobiltelefoner men också en del fördelar. I artiklarna som jag läste hade dom gjort en studie om mobilförbud i skolan, http://www.metro.se/nyheter/ny-studie-mobilforbud-i-skolan-ger-hogrebetyg/EVHoeq!C2SBbiHvlDAoE/,
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21620496.ab

Mobiltelefoner i klassrummet kan ju både störa läraren och eleverna. Det räcker ju med att en elev håller på med telefonen, genom att ringa eller spelar spel med ljud. Vilket då kan innebär att resten av klassen blir störda. Förbjuder man då mobiltelefoner kanske man slipper stora konflikter och kan få en snabb arbetsro i klassrummet. Men finns det inte nackdelar med det att göra det?

Är det inte så att mobiltelefonen är bra om den används på rätt sätt, för många elever kan det till och med vara så att ens egen telefon kan vara en trygghet. Idag kan ju även mobiler användas som ett hjälpmedel på lektionstid, de kan vara allt ifrån att söka information eller ord eller så simpelt som en miniräknare. Fanns en intressant artikel där dom såg mobiltelefonerna som ett hjälpmedel istället för att det blir en nackdel att ha med sig den under skoltiden, http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/mobilen-bra-hjalpmedel-for-vissa-elever-i-skolan

Vad tycker ni? Ska mobiltelefoner förbjudas i skolan eller inte? 

Teknik i skolan

När jag gick på mellanstadiet för så där tio år sedan, så hade vi en sal med datorer på skolan samt två stationära datorer utanför vårt klassrum som delades med andra klasser. Vi använde inte datorerna så ofta utan det var mest när vi hade lektion i datorkunskap eller om vi någon gång skulle skriva något på datorn.

I dag så har antalet datorer ökat i skolan och det fortsätter att öka enligt skriften Klassen i dialog med omvärlden, skriven av Dan Åkerlund. Både datorer och surfplattor används i dag i undervisningen och i vissa skolor har eleverna en egen iPad liggandes i sin bänk som de lätt kan ta fram. Dock är det inte så överallt, var tionde elev i grundskolan saknar fortfarande tillgång till en dator i skolan, enligt Internetstiftelsen i Sveriges rapport Eleverna och internet 2015, skriven av Kristina Alexanderson och Pamela Davidsson. Detta ställer sig författarna frågande till då tillgången till modern teknik är ett krav för att uppnå vissa av de kunskapskrav som finns i läroplanen. Vad får detta för konsekvenser för de elever som saknar tillgång till datorer?

Teknikutvecklingen påverkar i högsta grad skolan, skriver Tanja Tiberg i artikeln Skola 2021 – Framtidens skola, kunskap och lärande. Och det innebär både utmaningar och möjligheter, samtidigt som det driver utvecklingen av skolsystemet framåt. Enligt Tiberg är det även just den ökade IT-användningen en av de faktorer som kommer att påverka skolan mest de närmaste 10–15 åren. Hon tror att en konsekvens av detta blir att skolan i framtiden blir mer marknadsorienterad och segregerad. 

I gruppen kan vi se flera fördelar med datorer och surfplattor i skolan. Bland annat att skolan hänger med i samhällsutvecklingen, det kan hjälpa eleverna med stavning, eleverna kan redigera texter och bilder, söka information som inte finns i skolans böcker, samarbeta lättare och det är även ett hjälpmedel.

Hur ser ni på det ökande teknikanvändandet i skolan? Ser ni bara fördelar med det eller kan ni se några nackdelar också?

Observationsuppgift

Denna vecka har vi haft i uppgift att observera raster på en skolgård. Det var en nyttig uppgift att få komma ut och se att barn faktiskt kan lära sig på raster också. Som oerfaren lärarstudent är det inget jag ens hade tänkt på att raster också är tillfällen att lära och utvecklas. Givetvis lär sig inte barnen vilka huvudstäder som tillhör vilket land eller hur man böjer olika substantiv på raster, men vad är det då som eleverna kan tänkas lära sig?

På min observation som jag genomförde i Nyköping, på en skola som tidigare varit högstadium finns det inget att leka med för barnen, inga gungor eller klätterställningar. Det enda som fanns var några hopphagar ditmålade på marken. Ingen av barnen använde detta utan de flesta lekte bollekar. Vid ett tillfälle fick en pojke som gick i trean bollen i huvudet och blev ledsen och fick ont. Han blev tröstad av sina kamrater samt att en hämtade rastvakten som såg till att skadan inte var allvarlig och tröstade pojken ännu mer tills han blev glad och ville fortsätta spela boll igen. Detta tror jag är en vanlig händelse som inträffar på skolor i stort sett varje dag. Vad eleverna lär sig av detta är sympati, att ha en medkänsla för andra samt att de lär sig att hantera situationer som kan uppstå en vanlig dag.

Det finns många andra sätt att lära sig på rasterna för eleverna, de lär sig till exempel reglerna i fotboll genom att spela det tillsammans på rasterna. Hoppa hopprep på rasterna lär eleverna att räkna och sparka en boll mot en vägg lär eleverna hur bollen beter sig i fysiken. Dessa exempel är en form av behavioristiskt lärande, eftersom eleverna ofta upprepar sina lekar på rasterna. Det är även ett sociokulturellt lärande för eleverna är tillsammans med varandra på rasterna och lär varandra de saker de redan kan.

Har ni förslag på hur elever lär sig på rasterna? Och vilka perspektiv dessa kan kopplas till?  

Blogg för kommunikation mellan hem och skola ?

I kapitel 2 i Lgr11 så står det att skolan ska samarbeta med vårdnadshavare så man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet. Skolan ska också fortlöpande informera om elevernas skolsituation samt klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har (Skolverket, 2011, s.8,16).
Den skolblogg som jag kommer referera till tycker jag på ett bra sätt bemöter detta. Det finns en tydlig första sida med allmän info och länkar till relevanta sidor och blanketter för utskrift. På denna sida publiceras också de senaste inläggen som lagts ut, hämtat från alla sidor. Varje klass samt fritidshem har en egen flik på bloggen där respektive vårdnadshavare kan prenumerera. Där skrivs det fortlöpande om vad som sker i klassen och vad de arbetar med, samt ett veckobrev med läxor mm.

Däremot saknar jag att eleverna själva får utforma något inlägg varje vecka där de beskriver vad de arbetat med och hur veckan varit. Att eleverna får utvärdera det dagliga arbetet (Skolverket, 2011, s.8) 

En annan sak jag reflekterar över är att det knappt finns några kommentarer till inläggen, Jag har en fundering om att detta kanske kan vara en kanal där man skapar en diskussion, dels mellan vårdnadshavare, dels mellan vårdnadshavare och skola.

Är det någon som har erfarenheter eller åsikter om detta kan vara ett bra sätt att få till en kommunikation mellan hem och skola?

http://skarphagsskolan.blogspot.se/

För- och nackdelar med klassblogg?

Den här veckan har vi varit ute på observation samt diskuterat olika klassbloggar. Vi alla i gruppen ansåg att det var kul och väldigt intressant att få besöka en skola. Det är intressant att se att mycket av det som vi hittills läst i litteraturen stämmer in med verkligheten.

I och med att jag läste ”Klassen i dialog med omvärlden” av Dan Åkerlund, så inser man ju att tekniken är här för att stanna. Att för varje år som går så utvecklas tekniken och därmed skolorna. Frågan är om det är så att alla skolor hänger med i samma takt eller om det är vissa som halkar efter? Man får ju hoppas att alla skolor gör så gott dem kan för att hänga med i utvecklingen just pga av att alla elever ska få samma förutsättning oavsett vilken skola som dem går i.

Årskurs 4 på den skolan som jag besökte har en blogg där eleverna tillsammans med lärarna skriver om vad de gjort om dagarna och i veckan för att både elever och föräldrar ska ha koll på vad barnen gör och lär sig i skolan. De lägger upp läxor samt bilder och filmer om lärande. Jag anser att en blogg på ett sätt kan kopplas till det sociokulturella perspektivet pga att eleverna lär sig av varandra genom att se, läsa och diskutera om varandras olika sätt att lära och ta in information på olika sätt m.h.a klassbloggarna.

I vår grupp så har vi diskuterat både för- och nackdelar med klassbloggar. Några av fördelarna är att föräldrarna får en inblick i hur barnens vecka har sett ut samt vilka läxor som skall göras under veckan mm. Är en elev sjuk eller ledig så har eleven möjlighet att komma ikapp. Bloggen blir ju även lite mer personlig då elevernas tankar och engagemang syns på ett helt annat sätt än om lärarna skulle skicka hem veckobrev i pappersform. En nackdel som vi har sett när vi letat efter klassbloggar är att det oftast verkar vara läraren som skriver i bloggen. Vi skulle önska att eleverna fick skriva mer själva just för både i lärosyfte samt att bloggen skulle bli ännu mer personlig.

Kan Ni komma på några andra för- eller nackdelar?

Här nedan kan ni gå in och läsa i klassbloggen som jag hittade.

http://klasstronauterna.se/om/

Perspektiv hit och dit

Under den här veckan och även förra så har vi läst in oss på olika lärandeperspektiv, vi la fokus på behaviorism, kognitivism och det sociokulturella perspektivet. Under arbetets gång så har vi jämfört de olika perspektiven med tanken på vad de har för likheter och olikheter.

Lite av det vi kom fram till var bland annat att en likhet kan vara att i det behavioristiska perspektivet så är belöning en viktig del, det kan man också använda sig av i det sociokulturella perspektivet genom att motivera ett barn att ta efter ett önskvärt beteende genom belöning. En olikhet är att Behaviorismen ser till den enskilda människan som skaffar sig kunskap, medan man i det sociokulturella perspektivet skaffar större kunskap genom och tillsammans med andra människor. Inom behaviorismen drivs man av yttre motivation medan man inom kognitivismen drivs av en inre motivation där det inte räcker med belöningar och betyg utan man måste känna att man själv vill lära sig och känna att det är meningsfullt. Det finns även vissa likheter och olikheter mellan det sociokulturella perspektivet och kognitivism. Bland likheterna kan vi se att samspelet mellan elev och lärare är viktigt i båda perspektiven då eleven inom kognitivismen lär sig bland annat genom att studera andra och inom det sociokulturella lär sig eleven genom att integrera med andra till exempel läraren, föräldrar och kamrater. Man kan se en stor olikhet mellan de två olika perspektiven. Piaget fokuserar på elevens utvecklingsstadier, detta gör inte Vygotskij utan han fokuserar istället på barnens omvärld och deras inlärningspotential.

Arbetet med de olika lärandeperspektiven har blivit mer intressant vart eftersom man lärt sig mer, lite roligt har det varit att tänka på hur mina egna barn (5 st) som har 50 levnadsår tillsammans tar åt sig kunskap olika i skolan, jag har fått mer förståelse för att de kan lära sig på helt olika sätt bland annat beroende på vad deras lärare har för filosofi inom lärande.

En tanke som slagit mig under kursen är att de flesta av oss kan känna att något av perspektiven kan stämma in på vårat lärande, finns det de som INTE passar in i någon av dessa perspektiv utan tänker helt annorlunda ?

Undervisa och motivera eleverna på olika sätt

Vi har även under denna vecka diskuterat de olika perspektiven på lärande. Vi anser att det såklart finns både för- och nackdelar med dem. Vi har försökt att jämföra dem för att se vilka likheter samt olikheter man kan se när man ställer de olika perspektiven bredvid varandra.

Inom behaviorismen är ett exempel: betyg, betyg kan ses som både positivt och negativt. Det positiva är att varje elev har möjlighet att påverka och har som mål att nå ett visst betyg medan andra elever kan se det som ett hinder, att dem får press och därmed presterar sämre.  Betyg kan ju ses som ett typ av belöningssystem dvs presterar man bra får man ett bra betyg och presterar man inte får man ett sämre betyg.

Likheter inom t.ex. behaviorism-kognitivism är att man anpassar undervisningen efter barnens utvecklingsnivå. Belöningssystemet för äldre barn är ju inte densamma som för de yngre. T.ex. de äldre barnen får betyg genom att de får ett högre betyg utifrån hur de har presterat. De yngre barnen kan t.ex. samla stjärnor vid gott uppförande och som belöning när antalet stjärnor är samlade så får de t.ex. fredagsdisco.

Olikhet: Piaget anser att du har en viss utvecklingsnivå när du är i ett viss utvecklingsstadium medan behaviorism anser att det mesta går att uppnå oavsett stadium genom belöning eller bestraffning.

Enligt Elisabeth Olsson föreläsning, Teorier i vardagspraktiken del 1, så menar hon att kunskap, består av fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet = förmåga.  

Allt som man idag kan och har lärt sig är en kunskap. Genom att ta del av erfarenheter, undervisning, observation av vissa situationer så lär man sig mer än vad man tror. Olika sorters kunskap inhämtas på olika sätt beroende på ämne. Det är viktigt att varje elevs behov tillgodoses och att undervisningen läggs upp så att alla elever får möjlighet att lära.

Lärarna tar idag del av de olika perspektiven och använder de på olika sätt i sin undervisning. Anser ni att olika typer av belöning gör att eleverna blir mer motiverade?

Här nedan är ett exempel på hur en lärare enligt det behavioristiska tänket motiverade sina elever till att höja sina betyg.

Piagets teori

Under veckan som har gått har vi både läst och diskuterat dom olika perspektiven.

-         Behaviorismen

-         Kognitiva  

-         Sociala/sociokulturella

Pragmatism

Något som fångade mitt intresse var kognitivismen som Piaget pratar om, hur vi tänker kring mental utveckling. Enligt Piaget så föds människan med minimal utrustning för vägledning av beteende. Med endast några få sugreflexer och gråtreflexer. Han menade på att vi i olika stadium utvecklas och formas till att bli en fungerade människa, att vi har ett behov av att förstå omvärlden. Han gör en intressant jämförelse med att vi människor skulle kunna vara som en dator. Där man blir programmerad med olika program och får mer kunskap, men att utan programmeringen skulle vi inte fungera. Att man skulle kunna säga att man föds som tomma skal och fylls på allt eftersom.
Piaget pekade på att genom nya erfarenheter utmanas våra gamla erfarenheter och därför blir nyfikenheten viktig för individens mentala utveckling och intelligens.  

Piaget hade ju färdiga teorier om vad ett barn kan och känner vid tillexempel 8 års ålder. Men glömmer man inte då miljöns påverkan på barnen?  Är det inte så att man glömmer att se barnet som unik? Tar man inte bort barnets egen nyfikenhet, barnen behöver kanske ibland göra lite för svåra saker i sin inlärningsfas istället för att se till barnets förmåga att göra saker.
Något som jag kan tänka på är att man inte kan förutse hur ett barn kommer vara vid en speciell ålder, vilket Piaget inte håller med om.
Enligt Piaget teori så anpassar man sig ju till miljön för att överleva, skolan är ju då en miljö som man då måste anpassa sig till för att kunna passa in och inte hamna i utanförskap.

John Deweys ideala pedagog

Denna vecka har vi i gruppen diskuterat olika perspektiv på lärande samt olika personer som är förknippade med de olika perspektiven. Inom pragmatismen finns till exempel John Dewey. Roger Säljö (2014) skriver i Lärande, skola, bildning att John Dewey är en av de som har haft störst inflytande på skolan och utbildningen. Deweys tankar om skolan är att den ska vara demokratisk och fördjupa elevernas förståelse av omvärlden och förbereda dem inför att bli aktiva samhällsmedborgare. Den ideala pedagogen är enligt Dewey en pedagog som integrerar elevernas erfarenheter i undervisningen så att deras kunskaper fördjupas. Pedagogen ska kunna möta elevernas frågor och det är viktigt att alla parter får inflytande i skolans undervisning, även eleverna.

Deweys tolkning av den ideala pedagogen får stöd i den sammanställning av forskning om framgångar i skolan som Skolinspektionen gjort. En av de slutsatser som här dras är att undervisning som bygger på elevers erfarenheter och kunskaper och där eleverna får vara med och påverka och välja aktiviteter leder till att eleverna lär sig mer än de elever som har en lärare som inte tror att eleverna har vad som krävs för detta. Hur kan dessa två olika syner på elevers delaktighet påverka elevernas lärande? Är det inte en risk för att det blir en ond spiral för de elever som inte har detta förtroende hos sina lärare, att de fortsätter att prestera sämre på grund av det?

Hur mycket av undervisningen som kan bygga på elevernas kunskaper och erfarenhet är också en fråga man måste ställa sig. Vissa saker som eleverna ska lära sig kanske de inte har kunskaper eller erfarenheter om och då är det svårt att bygga undervisningen på det. Det är även en svår gräns att avgöra hur mycket delaktiga eleverna ska få vara i planeringen av undervisningen. Vart går gränsen här?

För dig som vill veta mer om Dewey har UR en serie som heter Pedagogikens giganter där ett avsnitt handlar om just John Dewey. Du kan hitta det avsnittet här. 

Inkludering eller exkludering?

Under gårdagen litteraturseminarium vi hade, diskuterade vi ifall det är rätt att inkludera elever med särskilda behov i den vanliga klassen? Elever med behov av särskilt stöd kanske inte har lika bra arbetssätt som de övriga eleverna som inte behöver stöd. Och då ställde vi oss frågan, är det rätt att låta dessa elever ständigt misslyckas och pekas ut i en stor klass? Eller är det bättre för eleven att få lyckas i en mindre grupp i stället? Samtidigt som det står i boken specialpedagogisk verksamhet i grundskolan, att elever som blivit exkluderade från sin klass till en mindre grupp ofta känner sig ensamma och sorgsna samtidigt som deras kontaktnät begränsas. Är det då rätt att exkludera elever och få dem att känna sig utpekade på detta sätt istället?  

Jag anser att om dessa elever skulle bli inkluderade i klassen, skulle de övriga eleverna lära sig att olikheter är något som alltid kommer att förekomma. Sen kan man ju ställa sig frågan om den elev som är i behov av särskilt stöd inkluderas i klassen, och stör de övriga elevernas studiero. Hur ska jag som lärare lösa en sådan situation? Är det någon som har förslag på detta? I Morgan Allings bok, kriget är slut berättar Alling, som själv var en sådan elev som störde andra, att han blev utskickad ur klassrummet till en egen bänk utanför. Är detta rätt sätt att handskas med sådana elever? Lär de sig verkligen vikten av skolan och att acceptera andras studiero då? Och hur ska eleven i fråga i sådana fall kunna nå målen om hen inte får vara med på lektionerna på grund av att hen är lite stökig? Jag tror att i dessa fall spelar läraren en stor roll, Alling skrev i sin bok om en lärare som han till slut bestämde sig för att aldrig mer vara bråkig på hennes lektioner igen. Förmodligen kan alla elever handskas med, på rätt sätt! 

Trygg vardag i skolan?

Specialpedagogik är något som skall finnas i varje klassrum. Det är viktigt att skilja på varje elevs behov och ge varje elev bästa möjliga förutsättning för att klara av de krav som skolan ställer.

Om man går in på litteraturen som vi läst, Morgan Allings bok Kriget är slut, ser man en tydlig röd tråd där lärarna inte fångar upp elevens behov, de gör ingen utvärdering i situationen som eleven befinner sig i. Omgivningen anser att han är, samt förväntar sig att Morgan ska vara ”klassens clown”, och därmed dra skämt, störa undervisningen och därmed bli utvisad ur klassrummet var och varannan dag så att han t.o.m har en egen bänk som står utanför klassrummet i korridoren.

Att lärarna inte inser att det ligger ett större bakomliggande problem kan man ju på ett sätt kanske inte kräva, men det känns extremt konstigt är att ingen lärare under hela hans uppväxt gjorde en utredning och därmed grävde lite djupare i hans liv, både i och utanför skolan. Man inser ju att han har ett ”läshuvud” och är ”smart” då han kom in på scenskolan i ung ålder och att han även idag, lär sig manus utan och innan som rinnande vatten. Hade han fått rätt hjälp och verktyg att använda sig av i skolan så hade kanske hans uppfattning och bild om skolan samt vuxna idag varit en helt annan.

Skolan ska vara en plats där varje barn ska få känna sig trygg. Det är viktigt att vi som lärare strävar efter att se varje barn, och ibland stanna upp och lyssna på sin magkänsla om något känns fel. Jag tror att det är ytterst viktigt att man har en dialog mellan lärare, elev och föräldrar där man tillsammans utvärderar och kontrollerar varje elevs skolgång. Där man följer upp och gör utvärderingar regelbundet så att alla barns röster kan och framförallt får göra sig hörda och sedda, då alla är egna individer med olika bakgrund och förutsättningar. Är det inte vår uppgift som lärare att ge varje elev en utmanade och trygg vardag i skolan?

Gruppträff torsdag 5/11

Idag hade vi vår andra träff på Skype. Vi diskuterade kurslitteratur, gick genom veckans uppgifter och letade tillsammans fram artiklar som ska vara en del av nästa veckas litteraturseminarium.
Vi diskuterade och arbetade med föreställningskarta utifrån Ingers frågeställning på måndagens telebild.

                                        

Presentation av bloggens medlemmar

Vi som kommer driva denna blogg tillsammans är 6 personer som ska studera tillsammans i kursen Den lärande eleven som ingår i grundlärarprogrammet Fk-3 & 4-6 på Karlstads universitet. Välkomna att följa oss och våra tankar under denna kurs.

Sofie Eriksson heter jag. Jag är 27 år gammal  och jag är född och uppvuxen i Trosa. Efter gymnasiet jobbade jag som vikarie på förskola och fritids, därefter så åkte jag på en 3 månaders backpacking resa i Thailand och Malaysia.  Där bestämde jag mig för att börja plugga till hudterapeut. När jag kom hem från resan flyttade jag till Stockholm och började studera till hudterapeut, fick sedan jobb i Trosa och flyttade tillbaka och där jobbar jag idag som hud- och spaterapeut sedan ca 6 år tillbaka. Jag kände nu att det var dags för en ny utmaning, så jag valde att börja studera till lärare just för att jag tycker om att arbeta med barn och ungdomar. Jag ser mig själv som en glad och positiv person som har nära till skratt. På fritiden så försöker jag att umgås med min familj och mina vänner så mycket jag kan. Jag gillar att träna, kolla på serier, gå på bio och träffa nya människor. Bland det bästa jag vet är att resa. Jag reser mer än gärna till varmare breddgrader ett par gånger om året, dock så gillar jag att åka skidor också, så det brukar även bli en vecka i fjällen med någon gång per år.

Jag heter Pierre Haag och är 41 år gammal. Är född i Sydney i Australien men bodde bara där sex år innan vi flyttade “hem” till Sverige igen. Jag bor i ett hus i Ärla straxt utanför Eskilstuna tillsammans med min familj bestående av fem barn och fru. Jag jobbar natt på ett tidningstryckeri (EKTAB) men tyvärr är den branschen på väg åt fel håll så jag har bestämt mig för att skola om mig till F-3 lärare vilket sker på distans från Karlstads Universitet. Mitt intresse för att bli lärare har väckts genom att följa mina barn i deras skolgång.Om det funnit fler timmar på dygnet så hade jag gärna ägnat mig mer åt idrott och träning, fotboll och vinteridrotter främst alpin- och längdåkning ligger mig närmast om hjärtat. Friluftsliv är också ett stort intresse.

Therese Henningsson heter jag och jag är 22 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Karlskoga och bor kvar här än idag. Jag läser till grundskolelärare i årskurs 4­–6, tidigare har jag studerat på programmet Information & PR på Karlstads universitet. Jag tog min kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap tidigare i år men kände att det inte var helt rätt för mig. Jag sökte därför till lärarutbildningen istället, då jag tycker om att arbeta med barn och ungdomar och hittills känns det som jag har gjort det rätta valet. Jag arbetar även som timvikarie inom förskolan och skolan, vilket är jättekul och det ger mig många bra erfarenheter. På min fritid tycker jag om att umgås med min familj och vänner, vara ute och gå, baka och koppla av med en bra bok, film eller serie.

Jag heter Alexandra Eriksson, jag bor i Nyköping med min sambo. Jag är född i Örebro men har bott i Nyköping så länge jag kan minnas. Jag är 23 år och har från studenten 2011 jobbat på Ica Maxi här i Nyköping, och plockat upp frukt och grönsaker. Men jag har sedan jag började jobba där haft planer på att plugga vidare, och jag har alltid varit inne på att bli lärare. Och äntligen har jag tagit steget och påbörjat min utbildning på Karlstads universitet till grundskolelärare f-3. De timmar utöver plugg och jobb som blir över på dygnet tillbringar jag mest med mina vänner, familj och sambo. Jag tränar också på gym när tid finns. 

Christian Fredriksson heter jag och är 35 år gammal. Jag bor i Kolmården med min familj. Jag växte upp i Kolmården, flyttade in till Norrköping några år för att sedan flytta tillbaka när första barnet kom. Jag har fyra barn, äldsta är 12 och den yngsta 1,5 år.

Efter gymnasiet arbetade jag några år som elevassistent och efter det i byggbranschen. Under den tiden kände jag att jag ville tillbaks till skolans värld.

Jag arbetar sedan två år tillbaka på en Fk-6 skola i Norrköping som resurspedagog. Tanken är att jag ska fortsätta med det på deltid under utbildningen till Fk-3 lärare.

Tiden som blir över efter arbete, studier och barnens aktiviteter ägnar jag helst åt fotboll, både egen träning och som tränare åt ena dotterns lag.

Johanna Forell heter jag och är 25 år gammal. Är född i Örebro och bor även där idag tillsammans med min 2 åriga dotter. På min fritid ägnar jag största delen till att umgås med henne, men även mina vänner och familj. När tid finns så jobbar jag gärna extra inom förskolan, vilket jag ser som en rolig och bra erfarenhet. Jag har alltid haft intresset för barn och deras utveckling vilket gjorde att jag tog steget i år att börja plugga på Karlstads universitet till grundskolelärare 4-6 på distans.